Jag stannade upp och kollade när fåglarna flög.
Situationen som jag lever i den gör mig ganska trött. Underhåller folk för att sedan bli jävligt straffad. Jag är den som är den som är dömd att vara den som är den.
För när man tror att man har människor nära, sånna som ligger varmt om hjärtat. Man tror att man är poppis men sedan känner att man är drabbad. liksom en i mängden. Folk är så sjukt skadade idag. instabila. Jag har inga vänner kvar pga av att jag vågar säga ifrån och att konstant testa människor och när dom inte bryr sig. bryr dom sig inte om mig häller. Jag behöver inte nån som behöver nån. Liksom när jag tittar fram visas allt i vitt och svart..
Det är så jävla kallt att inte ens isen mår bra, Isigt och molnigt, inte konstigt när det är så jävla tråkigt att människor mår dåligt. Jag har knappt några vänner kvar, min kärlek är borta med vinden.
Jag är liksom inte glad längre. Man växer upp och blir en annan person. inte glad men helt avdankad.
Jobba träna äta sova. börjar tröttna på den rutinen kanske ska ändra innan jag fastnar. Man måste kämpa för att få någon lön förutom dom som inte fattar det dom som lever av andra...men då kan jag stolt säga att jag äger er som får allt gratis :) ni som inte kämpar för något, hur kan ni då tycka saker är kul? har inget att kämpa för bara glida runt. Seriöst man kan inte tycka att man är populär då, jag skulle skämmas. Det är så patetiskt att jag garvar ihjäl mig i skrivande stund...men men inte mitt liv. mitt liv är inte så jävla bra det häller, men jag kämpar för saker. Men måste ändå stanna upp för att se när fåglarna flög.
Jag är den där gulliga killen som ingen vill ha
Du är den där gulliga tjejen som jag inte kan få..
Kan jag inte älska.
Då ska jag hata.
